Jag ser plötsligt bilden på Instagram med streckgubben som slängt sig på golvet och utbrister – ”Jag vill inte!”. I situationer som för oss känns ovana, okända och osäkra kommer ofta tanken som bilden visar. Men som behärskade vuxna slänger vi oss sällan på golvet, inombords kan dock reaktionen vara lika kraftig, påtaglig och starkt känslosam. Vi har olika sätt att visa eller uppleva starka känslor, en del kan sätta ord på dem medan andra bara ”känner”.
Vi vet att livet, arbetslivet i synnerhet, är fyllt med förväntningar, förutsättningar och planer – ofta slår inte planen in till hundra procent. Varför är det då så utmanande för oss med förändringar när vi ställs inför dem? Det finns många anledningar och orsaker, men mina egna erfarenheter och upplevelser av ändrade förutsättningar kan spöka för mig.
Att var en ledare i förändring handlar om att förstå och leva sig in i hur olika individer reagerar på förändringar och det sker ständiga förändringar hela tiden – det är livet!
Jag är ledsen, men det finns ingen manual för hur du ska vara eller leda utan en rad unika faktorer för verksamheten, din grupp, organisationen och på vilket sätt du leder dina medansvariga – din personal påverkar. När jag i samarbete med människor, företag och organisationer skapar ledarutveckling talar vi kring ledarskap i termer av att få andra att vilja det du vill av deras egen fria vilja.
Det handlar till sist om att gilla det som händer och kunna presentera förändringen på ett förtroendeingivande sätt, sätta sig in i individers funderingar, ta fram sin förmåga till inlevelse och empati, ta många dialoger med inblandade både i grupp och individuellt.
Det är först då jag kan få människors förtroende och få dem att gilla ändringen för att sedan vilja vara ansvariga för arbetet framåt. Sällan leder enbart information till ansvarstagande - det krävs ingredienser som dialog, delaktighet och engagemang för att lyckas.
I somras under semesterseglingen befann jag mig för ett ögonblick i ett sund mellan öarna Gillinge och Villinge i Stockholms skärgård. Då slog det mig att det är just där - i den magiska GPS-positionen - som hemligheten i att leda förändring ligger. Det blir tydligt att det handlar om att både gilla och vilja det som sker även om det inte är bekant för mig.
Då gäller det att använda min emotionella förmåga så att så många som möjligt vågar navigera och hänga med på en ändrad riktning i en fråga, ett arbetssätt eller kanske för en helt ny organisation.
Kan det bli en aha-upplevelse även för dig?